En ny dag i Malaga

 

Vi börjar dagen med frukost på hotellet.

Och så här ser hotellrummet ut... men så hårda sängarna är... puh!!

Under lördagen satt vi inne på hotellrummet och jobbade nästan hela dagen. Vi hade fullt upp med att gå igenom vår artikel och förbereda vår presentation. Det var heller ingen större värme under dagen, och inte så mycket sol, så vi missade egentligen ingenting. Och bad, det var inte att tänka på, inte ens i poolen på hotellet. För det var alldeles för kallt!! Men... ett glas rött är ju inte dumt för kreativiteten...

Och Gunilla har ju även sitt jobb på Ytterbyskolan att ta hand om. Här har hon skrivit instruktioner till sina elever över hur de ska spela "The final countdown". Hon fotograferar sin "ritning" och lägger ut till eleverna på Fronter, så att de ska ha detta tillgängligt på måndag.

.

När vi äntligen jobbat klart så tar vi oss ut på stan igen. Vi kommer fram till torget där huset där Picasso föddes ligger.

 

 

 

Och så går vi in i detta hus för att få veta mer om Picasso. Det visar sig att han förutom att måla också har designat kläder och siluetter för olika baletter. Han samarbetade med många andra kända namn, som t ex Tjakovski, även på ryska baletter.



 

 

Vi har ju suttit och jobbat hela dagen, och känner oss lite hungriga så där när klockan är framåt fyra-fem på eftermiddagen. Så vi hittar ett litet Picasso-inspirerat matställe där vi går in.

 



Var sitt glas med rött vin är ju självklart, och oftast får man lite nötter till.

Vi tror ju att vi har beställt in crepes, med manchego-ost, men inte då... det blir inga crepes här inte, för det är ju små brödbitar vi får in... Jaja, så det kan gå... men det är faktiskt inte så lätt att kommunicera med spanjorerna.

 

 

 

Och efter att vi fått mat så fortsätter vi vår vandring på stan.

 



Gunilla ser en butik som heter "Stradivarius"... javisst, Gunilla är förstås musiklärare!!

 

Till slut kommer vi fram till stället vi letat efter, det äldsta "sherryhaket" i stan: Antigua Casa de Guardia.

Här tappar de upp olika sorters sherry från fat, och en kanske tjugo sorters sherry finns det att välja på. Det syns att detta verkligen är ett gammalt ställe, med gammal inredning och till och med ett slitet cementgolv.

 

 

 

Här är de tre sorter som vi provade, Moscatel, Pedro Ximenes och Pajarete, och alla dessa är ganska söta sherrysorter.

 

 

De skrev alltså upp på bänken hur mycket man handlade för. Så här kan vi se att Moscatel kostade 2,60 för två glas (typ deciliterstora). Pedro Ximen kostade 2, 30 och Pajarete var dyrast med sina 3.20 Euro.

 

 

 

Det var ju meningen att vi skulle gå och äta någonstans, men så fastnade vi ju en god stund på det där sherryhaket. Men sherryvarianterna vi smakade på var ju goda, och personalen var trevliga...

 

Men när vi väl kom därifrån så hittade vi i alla fall en restaurang... men hur det nu gick till så plötsligt så satt vi där på restaurangen med var sin Sangria!!



 

Men jovisst, de hade ju lite käk också... vi beställde in fem olika tapas för 8 Euro, och delade på, innan vi gick tillbaka till hotellet. Och vad var detta? Tja, typ ett par köttfärsjärpar, några milda korvar, några starka korvar, något slags potatismos med små laxbitar och majskorn i, och så någon tomatsallad.

Och så var det mörkt igen... men staden är fin!